Att få sova

Det finns en mycket obehaglig och väldigt välskriven novell av ryske författaren Anton Tjechov som heter Att få sova. Den handlar om en barnflicka som tar hand om ett barn som vägrar sluta skrika. Och barnflickan får absolut ingen sömn. Till sist kväver hon barnet och det blir lugnt i huset och barnflickan får äntligen sova. Frågan som läsaren lämnas med är: Hur mår hon när hon vaknar?

Det är som en becksvart version av episoden i Astrid Lindgrens Saltkråkan när Stina säljer Malins lilla dotter Skrållan till Vesterman för 25 öre. Stina gör det för att 1: göra sin kompis Pelle glad för att han slipper konkurrensen från Skrållan och 2: få råd med en gräddbulle i lanthandeln.

Den goda gärningen faller dock inte i så god jord hus varken Pelle, Tjorven eller Malin. Och gräddbullen som var så god till en början smakar till sist bittert och gör Stina illamående. Vesterman har ju anat det bakomliggande spelet och har gått tillbaka till Malin med Skrållan, men säger inget, för att lära Stina en riktig läxa.

Varför skriver jag om det här då?

Jo – för att min lilla dotter är så förkyld att hon inte kan sova. Hon hostar och snörvlar och hackar sig natten igenom. Och det betyder att inte jag och min man heller får sova. Vi ligger på helspänn och sover bara med ett halvt huvud. Vi turas om att ligga i gästrummet så att åtminstone en av oss är något så när utsövda när morgonen kommer. Storebror sover igenom allt hostande så honom går det ingen nöd på.

Denna sömnbrist gör oss inte precis mordiska mot vår lilla dotter – men vi är taggiga och onödigt korta i stubinen mot varandra. Det är bara att trösta sig med att det kommer att gå över förr eller senare. Vi hoppas på Förr!